Naturalistisk skildring av en stols dunkla eftermiddag som spenderas i ensamhet

En eftermiddag gick en stol på den fuktiga kullerstensgatan. 
 
Den fastnade olyckligtvis, till dess ohyggliga irritation, jämt och ständigt i springorna mellan stenarna. Ytterligare frustrerande var för stolen det faktum att duggregn de senaste timmarna hade fallit ner och samlats på stolens aningen inåtsjunkna säte. Några löv hade också samlats där; löv som sedan länge fallit ner från höstträden och förflyttats med hjälp de kyliga vindarna. Givetvis förenklade inte detta den stora arbetsbördan som stolen tillmötesgick varje gång den råkade fastna mellan kullerstenarna. Vattnet var ganska tungt. 
 
Det fanns inte mycket folk i omgivningen. Stolen såg åtminstone ingen, eftersom den hade svårigheter med att se. Dess inre rygg hade nämligen slitits markant, efter flera generationers tjänstgörande i sittning, och det förklarade den bristfälliga synen. 
 
Stolen fann, till råga på allt, mest frustrerande, insikten av att ingen – om det nu fanns någon i närheten – kunde förstå den. Människor kunde ju inte förstå stolar. Så vitt stolens kunskap sträckte sig, kunde stolar inte prata heller.    
 
Situationen var svår för stolen, minst sagt. Det blev inte på något sätt enklare, när stolen kände den underbara doften av sockervadd. Inget i livet gav större njutning än sockervadd; det fanns det inga tvivel om. Varför denna upptäckt innebar ökade svårigheter berodde på, förutom de redan nämnda bekymmerna, att stolen inte riktigt kunde komma underfund med var doften kom ifrån. 
 
När plötsligt en av dagens dittills starkaste vindar bredde ut sig, kunde inte stolens ben klara av påfrestningarna längre. Det ena benet vek sig under sätet, varpå stolen föll ner på den blöta marken. Regnet hade nu börjat falla ordentligt. Stolen kände regndropparna på sig, och den hade nu förlorat sikten. Den låg där, ihopkrupen, ett bra tag.  
 
När regnet hade slutat och vindarna hade lagt sig, kom till slut en gulklädd figur och släppte omsorgsfullt in stolen i luckan på baksidan av en lastbil. Där inne kunde inte stolen känna doften av sockervadd längre.

Kommentarer
Postat av: M

Impressing

2013-01-05 @ 12:18:33
Postat av: Drilonp

Thanks!

2013-01-05 @ 17:14:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0